Läkemedelsförsörjningens alla aktörer arbetar med att säkra Sveriges läkemedelstillgång i både kristider och normalläge. En rad regeringsuppdrag har de senaste åren lagts ut på myndigheter med ansvar för läkemedel. Nu har rapporter som redovisar arbetet publicerats.
Mycket fokuserar på förbättrad information kring tillgången på läkemedel, en viktig komponent i säkrandet av väloljad distribution och trygg tillgång. Det gäller så väl rapportering från läkemedelsföretagen om kommande brister som information från sjukhus, apotek och lager hos distributörerna runtom i Sverige om hur lagerhållningen ser ut. En bättre övervakning och tydligare lägesbild kommer att underlätta aktörernas arbete. Lif har länge efterlyst en klar bild av både tillgång och efterfrågan.
Tre avslutade uppdrag som myndigheterna redovisar kommer att göra skillnad. Ett är en förberedande studie om byggandet av ett IT-system som tillhandahåller information om tillgång och efterfrågan på nationell nivå som förhoppningsvis snabbt kan få klartecken att omsättas i praktiken. De andra uppdragen är en förbättrad modell för informationsutbyte mellan alla aktörer vid bristsituationer och en utbyggd omvärldsbevakning av tillgång och inkomna restanmälningar på Läkemedelsverket.
Lifs expert på läkemedelsförsörjning, Bengt Mattson, säger att satsningarna kommer att ge resultat och att Lif och medlemsföretagen står redo att göra sin del av arbetet.
– Det behövs information på nationell nivå om tillgången, behoven och lagernivåerna, vilket myndigheternas uppdrag syftat till. Det är bra att alla involverade parter får bättre överblick och att de institutionaliserade arenor för tätare samverkan som etablerats de senaste åren utvecklas. Vi är många som ansvarar för olika delar som alla ska samordnas. Vid en brist är det våra medlemsföretags ansvar att få igång tillförseln av läkemedel igen, men när det gäller distribution och omflyttning mellan lager för att täcka upp för saknade produkter är det de andra aktörernas uppgift.
Det läkemedelsföretagen fokuserar på nu är att se till att anmälningarna om kommande restsituationer rapporteras inom de bestämda tidsramarna och så fort som företagen identifierar att en brist kan uppstå. För att myndigheterna, vården och apoteken ska ha möjlighet att hantera brister på bästa sätt måste de ha informationen i tid och så är det inte alltid idag, konstaterar Bengt Mattson.
– Lif arbetar i nuläget på en handlingsplan för läkemedelstillgänglighet som ska ta ett strategiskt grepp om situationen utifrån en uppdaterad analys, som ringar in vilka områden och åtgärder vi ska fokusera på. Utöver hanteringen av uppkomna läkemedelsbrister kommer vi att ge förslag på hur man kan förebygga och eliminera sådana situationer.
I rapporten beskriver Läkemedelsverket vad som krävs för att, tillsammans med E-hälsomyndigheten, sammanställa en lägesbild över tillgång, plats och förbrukning av läkemedel i Sverige. De skisserar en teknisk lösning för att samla in information om försäljning av läkemedel från partihandlare och öppenvårdsapotek samt om lagernivåer och kapacitet hos partihandlare, öppenvårdsapotek och sjukhusapotek. Myndigheterna önskar nu att regeringen ska ge dem i uppdrag att gå vidare och realisera informationssystemet.
När det gäller en digital plattform som samlar information om tillgång och efterfrågan är Lif positiva, säger Bengt Mattson.
– Det behövs en tydlig, ständigt aktuell lägesbild. Den tekniska lösningen måste dock vara interoperabel så att den kan prata med andra system i Sverige och kunna samverka med EMA på Europanivå. Vi undrar också om det verkligen måste ta tre fyra år att bygga plattformen. En del av denna data finns redan i e-verifikationssystemet (e-VIS). Det kan ge en bild av vilka läkemedelsleveranser som är på väg till Sverige. Att hämta uppgifterna från detta system skulle snabba på processen.
Läkemedelsverket har haft i uppdrag att etablera en samverkansgrupp för aktörer inom hälso- och sjukvården och läkemedelsförsörjningskedjan för att utbyta information om kritiska eller potentiellt kritiska bristsituationer och hur de kan hanteras. Mötena har förbättrat informationsutbytet, säger Läkemedelsverket men lämnar också synpunkter på hur kommunikationen kan vidareutvecklas. Man efterfrågar bland annat starkare nationell samverkan kring läkemedelsbrister inom öppenvården, något som saknas idag. De efterlyser också bättre information om licens- och parallellhandlade läkemedel.
Samverkansgruppen har haft regelbundna avstämningar med ADL (Aktörsgemensamt dialogmöte om läkemedel) där Lif, Läkemedelshandlarna och FGL ingår. Bengt Mattson säger att företagen spelar en central roll med sina restanmälningar.
– Vi behöver alla samma krav och skyldigheter för att få en heltäckande bild. Att Läkemedelsverket nu föreslår att information om kommande brister även borde kunna begäras in från parallellimportörer är något vi välkomnar.
Läkemedelsverket har även utveckla sin löpande omvärldsbevakning av läkemedel för att bättre kunna förebygga och hantera bristsituationer. På myndigheten är en funktion under uppstart och där ska man systematiskt och strukturerat arbeta med att fånga upp signaler om händelser som kan leda till läkemedelsbrist, för att sedan sprida informationen till andra aktörer inom försörjningskedjan så att de kan vidta åtgärder. Den avdelning som arbetar med frågan på LV ska förstärkas och man ska utveckla restanmälningslistan, där de vill kunna publicera orsaken till att ett företag inte kan leverera en produkt.
– Det är bra med en satsning på restanmälningslistan, säger Bengt Mattson. Vårt medskick är dock att en del uppgifter kan vara känsliga av konkurrensskäl. Det krävs speciell kompetens för att göra sekretessavvägningar så att relevant information publiceras utan att några intressen skadas på annat håll.
Läs rapporten ”Omvärldsbevakning i fråga om tillgång på läkemedel och medicintekniska produkter”
Expert på läkemedelstillverkning och distribution
Expert vacciner och antibiotikaresistens
Expert miljö och hållbarhet
Deltagare i Nationella läkemedelsstrategin
Kontaktperson Folkhälsomyndigheten
Hållbar utveckling
Nationella läkemedelsstrategin 3.4