För patienten avgörs värdet av medicinsk innovation först när behandlingen faktiskt finns att få. Nya siffror visar att allt färre nya läkemedel når fram till svenska patienter. Det påverkar inte bara patienters behandlingsmöjligheter, utan även hälso- och sjukvårdens utveckling.
Enligt WAIT-rapporten från 2025 finns 82 av 168 nya EU-godkända läkemedel tillgängliga i Sverige. Det innebär att svenska patienter i flera fall har färre behandlingsalternativ än patienter i jämförbara europeiska länder, särskilt inom precisionsonkologi och sällsynta sjukdomar där utvecklingen går framåt, men när det gäller nya läkemedel mot sällsynta sjukdomar finns endast 22 procent tillgängliga i Sverige.
– För patienten är tid inte en administrativ detalj. Tid är sjukdomsprogression, symtom, oro och ibland förlorade behandlingsmöjligheter. Vid sällsynta sjukdomar kan en fördröjning betyda skillnaden mellan liv och död, eller att barn eller vuxna fortsätter försämras trots att det finns en godkänd behandling som redan används i andra närliggande länder, säger Peter Hovstadius medicinsk chef på Lif.
Konsekvenserna är också ojämlika. Patienter med sjukdomar där det finns många behandlingsalternativ drabbas mindre än patienter inom områden där utvecklingen går snabbt – precisionsonkologi, sällsynta sjukdomar och vissa avancerade immunologiska behandlingar.
– Där kan skillnaden mellan ”finns” och ”finns inte” vara mycket konkret, konstaterar Peter Hovstadius.
För att läkemedel ska skapa sitt värde för patient och samhälle är det inte tillräckligt att läkemedel utvecklas, de måste också nå ända fram till de patienter som behöver dem. Fördröjd tillgång påverkar inte heller bara patienter, utan också vårdsystemet och samhället – genom förlorad livskvalitet, ökade vårdkostnader och förlorad produktivitet.
När vården är hårt pressad blir frågan om läkemedel också en fråga om kapacitet. Köerna är långa och trycket på vården är hårt.
– Jag arbetade själv kliniskt i tio år innan jag hamnade inom läkemedelsforskning och policyfrågor, och har respekt för det som händer i vardagen på en avdelning. Just därför är det viktigt att se hur nya behandlingar kan avlasta vården, berättar Peter Hovstadius.
Snabbare tillgång kan bidra till vårdkapacitet på flera sätt:
– Ett effektivt läkemedel kan förebygga försämring, minska behovet av akutbesök, skjuta upp eller undvika operationer och göra att patienter följs i öppenvård i stället för att läggas in. Det är ofta där den stora systemnyttan finns. Den bästa vårdplatsen är ibland den som aldrig behöver användas.
Det finns många konkreta svenska exempel på hur medicinsk utveckling och bättre behandling kan frigöra vårdkapacitet. Enligt SKR har patienter med hjärtsvikt, kronisk lungsjukdom, diabetes och reumatoid artrit gått från att i genomsnitt belägga 1 358 vårdplatser per dag till 834 vårdplatser per dag under perioden 2002–2022. Det motsvarar en minskning med nästan 40 procent, eller drygt 500 frigjorda vårdplatser.
Fler friska arbetsår skapas när människor kan förebygga sjukdom, behandlas tidigare och leva längre med bibehållen funktionsförmåga, även med en kronisk sjukdom. En person som slipper stroke, får bättre kontroll på diabetes, kan återgå i arbete efter svår inflammatorisk sjukdom eller får stabil behandling vid psykisk sjukdom får inte bara ett bättre liv, utan bidrar också med arbetskraft.
– Det här är särskilt viktigt i ett samhälle där befolkningen blir äldre, och där allt färre ska försörja allt fler. Då måste vi även se hälsa som en produktivitetsfråga. Läkemedel som minskar sjukskrivning, förhindrar funktionsnedsättning, ger fler friska år och gör att människor kan arbeta längre är investeringar i arbetslinjen, välfärden och skattebasen.
Inflammatoriska och reumatologiska sjukdomar drabbar typiskt människor mitt i arbetslivet.
– Före de moderna biologiska och målspecifika behandlingarna gick många i förtida sjukpension. Modern behandling har i många fall bidragit till att vända den utvecklingen i de länder där den används bredast och tidigt – det är arbetsår, produktivitet, skatteintäkter och människor som kan behålla sin hälsa och leva sina liv.
Diabetes och obesitas är två av våra stora folksjukdomar och driver enorma samhällskostnader genom följdsjukdomar – hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom, ögonskador. Nya behandlingar med kombinerad effekt på vikt och metabola riskfaktorer har potential att fördröja eller förhindra den kaskaden. Den fulla samhällseffekten syns dock först på längre sikt, ofta över många år, och Sveriges hälsoekonomiska räkneverk är dåligt på att hantera den aspekten.
– Friska arbetsår är inte ett romantiskt argument. Det är en konkret samhällsekonomisk parameter – och den vägs i dag in alltför svagt, avslutar Peter Hovstadius.
Text: Britt-Marie Melin
Rapporter från EFPIA om i vilken mån nya läkemedel är tillgängliga för patienter i de olika länderna i Europa. WAIT-rapporten har gjorts av analysföretaget IQVIA och baseras på de nya läkemedel som godkändes av EMA.
Produktionsår: 2026