Sveriges beredskap är beroende av ett nära samarbete mellan det privata och det offentliga. I sitt remissvar till utredningen om näringslivets försörjningsberedskap pekar Lif på flera av betänkandets goda förslag. Men en lagstiftning som tvingar företag till åtgärder riskerar att underminera både svensk konkurrenskraft och näringslivets förmåga att bidra till totalförsvaret.
Utredningen om näringslivets försörjningsberedskap (SOU 2025:68) lämnar en rad förslag för att stärka Sveriges förmåga att hantera allvarliga försörjningsavbrott vid kris- och krigssituationer, med företagen som viktig part.
I sitt remissvar understryker Lif att läkemedelsbranschen, liksom andra samhällsviktiga sektorer, har en självklar roll i att säkerställa tillgången till varor och tjänster i kris och krig. Betänkandet bekräftar det men tunga frågor återstår att lösa om hur samverkan kring försörjningsberedskap mellan privata och offentliga aktörer (POS, privat-offentlig-samverkan) ska stärkas.
Utredningen föreslår försörjningsberedskapsavtal, så kallade F-avtal, för de situationer där ordinarie upphandlingsregler inte kan tillämpas. Avtalen ska omfatta verksamheter och leveranser som är avgörande för att trygga befolkningens överlevnad, säkerställa samhällskritiska funktioner eller stärka det militära försvaret vid kris, höjd beredskap eller krig. För att ett F-avtal ska vara motiverat ska det finnas risk för allvarliga samhällskonsekvenser om behovet inte tillgodoses, och det ska inte kunna hanteras på ett mindre ingripande sätt.
– Det anser Lif är ett bra förslag i de fall en situation inte kan förebyggas eller hanteras genom konkurrensutsatt offentlig upphandling, säger Lifs expert på beredskap Bengt Mattson. Vi håller också med om att MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) bör föra ett register över försörjningsberedskapsavtalen och regelbundet stämma av dem med relevanta aktörer inom det civila och militära försvaret.
Utredningen föreslår att MSB även – tillsammans med ansvariga myndigheter och Försvarsmakten – ska upprätta en prioriteringsordning för fördelning av offentliga resurser.
– Här är det viktigt att näringslivets expertis involveras i arbetet för att bedömningarna ska bli träffsäkra och relevanta, påpekar Bengt Mattson.
Utredningen förestår en lagstiftning som skulle kunna tvinga företag att vidta åtgärder för att främja försörjningsberedskapen. Det kan bli kontraproduktivt, fastslår Bengt Mattson.
– Försörjningsberedskap fungerar inte med tvång. Snarare är förutsättningen för god beredskap konkurrenskraftiga företag med vilja och stark förmåga att bidra. Om Sverige uppfattas som ett land med både oförutsägbara och betungande krav riskerar vi att tappa attraktivitet och förlora investeringar till andra marknader. Åtgärder som slår mot konkurrenskraft och näringslivets tillväxt försvagar i förlängningen försörjningsberedskapen.
Expert på läkemedelstillverkning och distribution
Expert vacciner och antibiotikaresistens
Expert miljö och hållbarhet
Deltagare i Nationella läkemedelsstrategin
Kontaktperson Folkhälsomyndigheten
Hållbar utveckling
Nationella läkemedelsstrategin 3.4