Världens största dödsorsak möter en forskning som vaknat igen

Låt oss börja stort. Hjärt- och kärlsjukdom är världens vanligaste dödsorsak. Enligt Världshälsoorganisationen dog nära 20 miljoner människor av den under 2022, ungefär vart tredje dödsfall på jorden.

Zooma in på Sverige, och bilden blir en annan. År 1997 dog 509 svenskar per 100 000 invånare i hjärt- och kärlsjukdom. Förra året 242. För akut hjärtinfarkt är fallet brantare än så, från 141 till 28 per 100 000, en minskning med åttio procent. Fyra av fem som drabbas av en hjärtinfarkt lever i dag en månad senare.

Hur gick det till?

Ingen enskild insats gjorde det. Hjärtintensivavdelningarna, där hjärtats rytm för första gången övervakades dygnet runt. Ballongvidgningen, som tar bort proppen genom ett litet stick i handleden. Ambulanser som tar EKG på plats och kör direkt till rätt sjukhus.

Men vården är bara halva förklaringen. I internationella sammanställningar står förändrade levnadsvanor för ungefär hälften av nedgången.

Levnadsvanorna ändrades inte av sig själva. De första tobaksåtgärderna kom på sextiotalet, och sedan åttiotalet har rökningen minskat i takt med reklamförbud, skatter och rökfria miljöer. I dag röker omkring sex procent dagligen, den lägsta andelen i EU. Kosten ändrades, och medelålders mäns kolesterol föll från 6,4 millimol per liter på sextiotalet till omkring 5,3 i dag. Blodtrycket började mätas och behandlas i stället för att accepteras som en del av åldrandet.

Vårdens hälft domineras av läkemedlen, och där har Sverige spelat en huvudroll.

År 1994 publicerades 4S, en nordisk studie med 4 444 patienter vid nittiofyra sjukhus. Den visade för första gången att kolesterolsänkande behandling räddar liv. Dödligheten föll från tolv till åtta procent. I dag tar närmare tvåhundra miljoner människor en statin varje dag.

Sverige byggde också tidigt ett hjärtregister. SWEDEHEART följer i princip varje hjärtinfarkt i landet och har visat hur dödligheten sjönk i takt med att nya behandlingar infördes. Härifrån kommer också den registerbaserade randomiserade studien, en svensk uppfinning som nu används internationellt.

Sedan stannade det upp. Under ungefär två decennier underinvesterades hjärtområdet jämfört med andra fält. Orsaken var inte att vetenskapen tog slut. Ett par läkemedel som prövades i slutet av åttiotalet fick bort de extraslag som stör hjärtats rytm efter en infarkt, precis som de skulle. Ändå dog fler av dem som fått studieläkemedlet än av dem som fått placebo.

Sådant händer med jämna mellanrum och hör till hur läkemedelsutveckling fungerar. Lärdomen blev att det inte längre räckte att förbättra ett mätvärde, ett nytt hjärtläkemedel måste visa att färre människor dör. Studierna blev bättre, men också så tunga att de kräver tiotusentals patienter under många år. Samtidigt gick patenten ut på de äldre hjärtläkemedlen, och forskningspengarna sökte sig till cancerområdet.

De senaste åren har hjärtat kommit tillbaka.

RNA-teknik gör det möjligt att tysta en gen i levern och sänka kolesterolet med en spruta ett par gånger om året. Samma teknik prövas nu mot högt blodtryck. Och i våras kom den första studien på människa där en enda bokstav i arvsmassan ändrades och kolesterolet sänktes med upp till sextiotvå procent.

Allt går inte vägen. I september kom beskedet att den första stora studien på ett läkemedel mot den ärftliga riskfaktorn Lp(a) inte gav färre hjärthändelser, trots att värdet sänktes kraftigt. Två andra stora studier ger besked inom ett par år.

Det är här den svenska handlingsplanen kommer in. Regeringen gav i november förra året Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell plan för att förebygga och behandla hjärt- och kärlsjukdom, med slutredovisning 2028.

Mina medskick handlar om formen. Ta med det som gjorde cancerstrategin framgångsrik. Finansiering som följer med uppdraget, tydligt utpekat ansvar mellan stat och regioner, och mätbara mål som följs upp offentligt. Bygg vidare på registren, en tillgång som de flesta andra länder saknar.

Hjärt- och kärldöden i Sverige har halverats på trettio år, utan att någon riktigt firade det. Nu har forskningen tagit fart igen, och för första gången på länge finns både nya angreppssätt och snart en nationell plan att samlas kring. Det är patienterna som tjänar på det.

Om utvecklingen fortsätter kommer nästa generation att tycka att vår tids hjärtsjukvård var förvånansvärt primitiv. Det vore det bästa betyg vi kunde få.