Bakgrund
Eli Lilly Sweden AB (Lilly) står bakom retatrudide, ett läkemedel under utveckling avsett för behandling av obesitas och typ 2-diabetes.
IGN har 2026-08-24 från Novo Nordisk mottagit en anmälan rörande uttalanden om retatrutide som gjorts av en företrädare för Lilly i en intervju i Dagens Industri. I anmälan begärde Novo Nordisk undantag från kravet på upphörandeuppmaning enlig §21 Stadgar och arbetsordning för IGN och NBL med motivering att den påtalade åtgärden dels innefattar ett allvarligt åsidosättande av god branschsed, dels är sådan att ett snabbt ingripande är påkallat för att hindra ytterligare skadeverkningar.
Excerpt: Aktualiserade artiklar i ärendet: artikel 2 LER (kapitel 1, avdelning 1) samt artikel 102, 104 och 112 (kapitel 1, avdelning 2) LER.
Anmärkning
1. Bakgrund
Novo Nordisk har den 17 augusti 2026 uppmärksammat en artikel i Dagens Industri med titeln ”Nytt superläkemedel mot fetma – en klass för sig”, se Bilaga 1. Artikeln behandlar Eli Lillys läkemedelskandidat retatrutide, som ännu inte har marknadsföringstillstånd i Sverige. I ingressen, omedelbart under rubriken, anges också ” Eli Lilly lär snart ha ett nytt superläkemedel mot fetma på marknaden.”
Artikeln innehåller vidare flera uttalanden från Eli Lillys internationella chef. De relevanta uttalandena återges nedan i den form de publicerats:
”Den står i en klass för sig. Man har inte sett en sådan viktreduktion någonsin tidigare”, berättar XX, Eli Lillys svenske toppchef som exklusivt träffat Di under ett Sverigebesök.
”Det liknar ingenting jag har sett”, säger XX, som är ansvarig för Eli Lillys verksamhet utanför USA, vilket innebär att han är en av de absolut mäktigaste personerna i läkemedelsbranschen och bland svenskar i näringslivet.
”Vi har en annan verkningsmekanism med två agonister (aktiverar två receptorer, Di:s anm.) i stället för en. I jämförande studier ser du en bättre påverkan för långtidsblodsocker, HbA1c, för patienter med typ 2-diabetes och en signifikant högre viktreduktion. Jag tror att de skillnaderna har lett till en preferens hos hälso- och sjukvårdspersonal och även patienter”, säger XX.
”Vi kommer att ha ett registreringspaket klart att skicka in till FDA (den amerikanska läkemedelsmyndigheten, Di:s anm.) i det första kvartalet 2027. Sedan tar det typiskt sett 3–12 månader innan FDA ger besked om läkemedlet godkänns, beroende på typ av ansökningsförfarande”, säger XX om vägen framåt för retatrutide.
”Vi planerar att skicka in vår ansökan till EMA (den europeiskaläkemedelsmyndigheten) relativt kort inpå FDA-ansökan. Det innebär att läkemedlet skulle kunna finnas i Sverige under 2028, om det går enligt plan”, fortsätter han.
Uttalandena är inte begränsade till saklig information om pågående forskning. De innehåller upprepade värdeomdömen och påståenden om överlägsen effekt, en jämförelse med befintlig behandling samt uppgifter om en konkret plan för regulatoriska ansökningar och möjlig svensk marknadstillgänglighet.
2. Yrkanden
Novo Nordisk yrkar att IGN konstaterar att de uttalanden som Eli Lillys företrädare gjort i den aktuella artikeln utgör läkemedelsinformation som omfattas av LER och att informationen strider mot tillämpliga bestämmelser om prelansering, vederhäftighet och jämförande information, särskilt kapitel 1, avdelning 2, artiklarna 102, 104 och 112 samt, i den mån IGN finner tillämpligt, artikel 2 i kapitel 1, avdelning 1.
Novo Nordisk begär vidare att IGN medger undantag från kravet på upphörandeuppmaning enligt Bilaga 2, § 21, eftersom den påtalade åtgärden dels innefattar ett allvarligt åsidosättande av god branschsed, dels är sådan att ett snabbt ingripande är påkallat för att hindra ytterligare skadeverkningar.
3. Uttalandena omfattas av LER
NBL prövade i ärende 1136/2024 en i centrala delar jämförbar situation. Eli Lilly hade där anmält BioArctic med anledning av uttalanden från BioArctics vd i en journalistiskt producerad artikel i Dagens industri. NBL fann att uttalanden om procenttal, jämförelser och värdeord sammantaget förmedlade ett kommersiellt syfte och avsåg rent kommersiella förhållanden. Uttalandena ansågs därför utgöra läkemedelsinformation som omfattas av LER. Att artikeln var journalistiskt producerad ledde inte till annan bedömning.
Den nu aktuella artikeln innehåller samma centrala omständigheter: uttalanden av ett läkemedelsföretags ledande företrädare, värdeord, effektpåståenden, jämförelser med befintlig behandling och uppgifter om när den ännu icke godkända produkten kan komma till Sverige. På samma sätt som i det ovan nämnda fallet är det inte fråga om s.k. institutionell information. Uttalandena förmedlar i stället ett kommersiellt syfte och de omfattar rent kommersiella förhållanden.
Det är därför de specifika uttalandenas innehåll och kommersiella karaktär som är föremål för prövning, inte den journalistiska rapporteringen som sådan. Uttalandena utgör därmed läkemedelsinformation, vilket gör att LER är tillämpligt.
4. Prelansering, vederhäftighet och jämförande information
Retatrutide har inte marknadsföringstillstånd i Sverige. Lillys företrädare beskriver läkemedlets påstådda överlägsna effekt och anger en konkret plan för FDA- och EMA ansökningar samt att läkemedlet kan finnas i Sverige under 2028. Att informationen tillgängliggörs för allmänheten utan att läkemedlet har marknadsföringstillstånd i Sverige är i strid mot förbudet mot prelansering.
Uttalandena ”Den står i en klass för sig. Man har inte sett en sådan viktreduktion någonsin tidigare” och ”Det liknar ingenting jag har sett” är långtgående värde- och effektpåståenden. Även påståendet om ”en [...] signifikant högre viktreduktion” är ett konkret jämförande effektpåstående. Påståendet om ”[...] Jag tror att de skillnaderna har lett till en preferens hos hälso- och sjukvårdspersonal och även patienter” är dessutom ett konkret påstående om faktisk marknads- och behandlingspreferens.
Novo Nordisk gör inte gällande att det är otillåtet att beskriva forskningsresultat. Frågan är om de konkreta påståendena, såsom de publicerats till allmänheten, uppfyller LER:s krav på vederhäftighet och rättvisande jämförelse.
5. Lillys ansvar för uttalandena
Eli Lilly kan tänkas invända att artikeln är journalistiskt producerad och att bolaget inte har kontrollerat eller godkänt den färdiga texten.
I NBL 1136/2024 uttalade NBL att ett företag inte alltid får möjlighet att granska den färdiga journalistiska texten, men att företaget bör se till att få läsa och vid behov korrigera sina uttalanden eftersom företaget kan komma att svara för vad som har framförts.
Särskild vikt bör enligt Novo Nordisks mening fästas vid att det var Eli Lilly som anmälde BioArctic i NBL 1136/2024. Eli Lilly hade således redan före den nu aktuella publiceringen egen och konkret erfarenhet av att denna typ av uttalanden i en journalistisk artikel kan omfattas av LER. Detta innebär att överträdelsen inte kan ursäktas med att det skulle vara oklart för företaget att LER är tillämpligt på denna typ av kommunikation.
6. Begäran om undantag från upphörandeuppmaning enligt § 21
Novo Nordisk begär undantag från kravet på upphörandeuppmaning. Grunderna för undantag är alternativa; det krävs alltså inte att båda förutsättningarna är uppfyllda, men Novo Nordisk anser att omständigheterna talar för undantag på båda grunderna.
Den påtalade åtgärden innefattar enligt Novo Nordisks uppfattning ett allvarligt åsidosättande av god branschsed. Det är fråga om kommersiell kommunikation till allmänheten om ett ännu icke godkänt läkemedel, där företagets internationellt ansvarige företrädare använder överlägsenhetspåståenden, jämför produkten med befintlig behandling och beskriver en konkret väg mot en svensk marknadslansering. Som tidigare nämnts ansvarar Eli Lilly för uttalandena i artikeln, som även kommunicerar att det ännu inte godkända läkemedlet är ett nytt ”superläkemedel”. Detta understryker den kommersiella kontexten.”
NBL har tidigare uttalat att prelansering bedöms strängt enligt praxis och att prelansering därför kan innebära ett allvarligt åsidosättande av god branschsed (Se NBL 1041/2017). I det ärendet medgavs undantag från kravet på upphörandeuppmaning.
Även om IGN inte skulle finna att den första grunden ensam är tillräcklig är ett snabbt ingripande påkallat. Artikeln publicerades den 17 augusti 2026 och är fortfarande färsk och tillgänglig för allmänheten. Informationen kan därmed fortsatt läsas, delas, återges och spridas.
Ett krav på föregående upphörandeuppmaning och en efterföljande frist skulle innebära en fördröjning av prövningen samtidigt som den påtalade informationen kan fortsätta att vara tillgänglig för allmänheten.
7. Sammanfattning
Eli Lillys internationellt ansvarige företrädare har i en allmänt tillgänglig Dagens industri artikel gjort flera konkreta och långtgående påståenden om retatrutide. Uttalandena har dels ett utpräglat kommersiellt ändamål, dels rent kommersiella förhållanden till föremål, och faller enligt NBL 1136/2024 inte utanför LER enbart därför att de återges i en journalistisk artikel. På samma sätt som i det nämnda avgörandet ska Eli Lilly ställas till svars för uttalandena i artikeln.
Retatrutide saknar marknadsföringstillstånd i Sverige, vilket aktualiserar artikel 102.
De upprepade värdeomdömena och påståenden om överlägsenhet aktualiserar artikel 104, och jämförelsen aktualiserar artikel 112.
NBL 1136/2024 är särskilt relevant eftersom det var Eli Lilly som där drev frågan om LER:s tillämplighet på uttalanden i en Dagens industri-artikel.
NBL har dessutom tidigare uttalat att prelansering bedöms strängt och kan utgöra ett allvarligt åsidosättande av god branschsed, vilket kan motivera undantag från upphörandeuppmaningen. Även den alternativa grunden om behov av snabbt ingripande är uppfylld genom att artikeln är färsk, fortsatt tillgänglig och avser ett ännu inte godkänt läkemedel.
Svaromål
1. Inledning och ståndpunkt
Eli Lilly Sweden AB (”Lilly”) lämnar härmed sitt svar på Novo Nordisk Scandinavia AB:s (”Novo Nordisk”) anmälan av den 24 augusti 2026. Lilly är mån om att bedriva sin verksamhet i enlighet med läkemedelsbranschens etiska regelverk (”LER”) och respekterar IGN:s tillsynsroll.
Lillys ståndpunkt grundas på följande omständigheter, som utvecklas närmare nedan:
i. Uttalandena utgör inte läkemedelsinformation. De har varken ett kommersiellt syfte eller ett rent kommersiellt innehåll (avsnitt 3).
ii. Intervjun genomfördes i ett sammanhang där syftet var institutionellt och bolagsrelaterat. Retatrutide var inte ett planerat ämne.
iii. Retatrutide är en substans i klinisk fas III och saknar marknadsföringstillstånd, godkänd produktresumé (SmPC), godkänd indikation eller varumärke i någon jurisdiktion. Substansen befinner sig därmed i ett skede där den varken kan förskrivas eller tillhandahållas och där varje diskussion om den uppenbart saknar marknadsföringskaraktär.
iv. Artikeln är huvudsakligen en affärsjournalistisk artikel om bolaget, och rubrik, underrubrik, layout och placering var resultatet av Dagens Industris (”DI") självständiga redaktionella val.
v. Uttalandena var spontana, ingick inte i någon marknadsföringskampanj och avsåg förhållanden som redan hade rapporterats offentligt. Anmälan avser en enskild artikel, inte någon fortlöpande marknadsföringsaktivitet.
vi. Lilly har stärkt berörd personals kännedom om tillämpliga regler som ett led i ett konstruktivt förhållningssätt, utan att därmed medge att LER är tillämpligt eller att någon överträdelse har skett.
Lilly hemställer att IGN lämnar anmälan utan bifall, samtidigt som bolaget uppskattar möjligheten att bemöta de frågor som har tagits upp. Lillys primära grund är att kommunikationen inte utgör kommersiell läkemedelsinformation som omfattas av LER. Andrahandsargumenten i avsnitt 4 och, om det skulle behövas, proportionalitetsargumentet i avsnitt 6 förs fram endast för det fall IGN gör en annan bedömning.
Oavsett utgången i detta ärende kommer Lilly att godta IGN:s bedömning och även fortsättningsvis granska och stärka sina interna rutiner samt löpande utbilda berörd personal, så att företagets mediekontakter hanteras på ett sätt som tydligt återspeglar både ordalydelsen och syftet i tillämpliga koder och bestämmelser.
2. Artikeln och sammanhanget kring publiceringen
Artikeln ”Nytt superläkemedel mot fetma – ”en klass för sig”” publicerades i DI den 17 augusti 2026 och skrevs av journalisten Johan Wendel efter en intervju med XX den 6 augusti 2026, under X besök i Sverige. Det är en affärsjournalistisk artikel som kombinerar rapportering om retatrutide med inslag om bolaget, investeringar, marknadstillträde samt policy- och regelverksfrågor. Intervjun förbereddes med fokus på institutionella och bolagsrelaterade frågor. Retatrutide var inte ett planerat ämne.
DI översände ett utkast till artikelns brödtext, inklusive de citat som tillskrevs X, för Lillys faktagranskning. DI översände däremot inte rubriken, den publicerade ingressen, underrubrikerna, diagrammen, fotografierna eller den slutliga layouten. Dessa inslag, inklusive rubriken, ingressen, mellanrubrikerna samt diagram och layout kring det marknads- och aktiekursrelaterade innehållet längre fram i artikeln, utformades av DI och granskades eller godkändes inte av Lilly.
Anmälan avser inte någon pågående kampanj eller fortlöpande marknadsföringsaktivitet. Lilly har dessutom stärkt berörd personals kännedom om tillämpliga regler. Detta återspeglar Lillys konstruktiva förhållningssätt till självregleringsprocessen och innebär inte något medgivande av att LER är tillämpligt eller har överträtts.
3. Uttalandena utgör inte läkemedelsinformation
Samtliga fyra åberopade grunder vilar på förutsättningen att uttalandena utgör läkemedelsinformation enligt LER. Den förutsättningen är inte uppfylld.
Huruvida ett uttalande omfattas av LER måste bedömas mot bakgrund av det grundlagsskydd som gäller för yttrande- och tryckfriheten. I NBL 209/84 slog NBL fast att ett läkemedelsföretag och dess anställda har en grundlagsskyddad rätt att uttrycka åsikter och sprida uppgifter i vilket ämne som helst, oberoende av företagets kommersiella intressen på området. NBL har betonat att ”vikten av en fri medicinsk debatt och nyhetsspridning motiverar återhållsamhet med att inskränka yttrandefriheten genom självreglerande åtgärder på läkemedelsinformationens område” (NBL 1041/17). LER omfattar därför inte varje uttalande från en företagsrepresentant om ett medicinskt ämne. Enligt NBL 1041/17 utgör en framställning kommersiell information först om den har både ett kommersiellt syfte och avser rent kommersiella förhållanden. Bedömningen ska göras utifrån samtliga omständigheter i det enskilda ärendet. Med hänsyn till tryck- och yttrandefrihetens grundlagsskydd uttalade NBL som generell utgångspunkt att en framställning i tveksamma fall ofta bör anses utgöra icke-kommersiell information. I NBL 1041/17 friade NBL enhälligt ett företag som hade publicerat ett pressmeddelande om fas III-resultat för ett icke godkänt läkemedel. Nämnden motiverade detta med att pressmeddelandet, även om det rörde kommersiella förhållanden, inte kunde anses ha ett sådant kommersiellt syfte att det föll inom tillämpningsområdet för informationsreglerna i LER.
Lilly bestrider inte att uttalanden från företagsföreträdare i en journalistisk artikel, såsom framgår av NBL 1136/2024, kan utgöra läkemedelsinformation. Lilly avser inte heller att ifrågasätta den principen. Avgörandet innebär dock inte att sådana uttalanden alltid omfattas av LER. Istället framhöll NBL att företrädare måste kunna besvara journalisters frågor om företaget och dess forskning, och att institutionell information, exempelvis om företaget, dess ekonomi och liknande förhållanden, faller utanför LER. Bedömningen ska därför alltjämt göras med utgångspunkt i de två kumulativa kraven, och omständigheterna här skiljer sig väsentligt från omständigheterna i NBL 1136/2024.
Första kriteriet: innehållet. Artikelns huvudsakliga inriktning är institutionell och rör marknadstillträde, vilket framgår av artikeltexten. X uttalar: ”Det är enbart 45 procent av nya läkemedel som godkänns i EU som blir tillgängliga för svenska patienter, och trenden är nedåtgående. Det är oroväckande för svenska patienter”, och nämner följande exempel om subvention: ”BioArctics lecanemab, som inte blev godkänt för subvention i Sverige, är ett exempel. Det gör det svårare för Sverige att attrahera investeringar”. Artikeln behandlar också svenska ersättnings- och prissättningsfrågor och innehåller diagram över aktiekurser och börsvärde, typiska inslag i affärsjournalistik riktad till en finansiell läsekrets. Den är inte inriktad på förskrivning, tillhandahållande eller användning av något läkemedel. Innehållet är därför inte rent kommersiellt, och det första kriteriet är inte uppfyllt.
Andra kriteriet: syftet. Även om det första kriteriet skulle anses uppfyllt saknade kommunikationen kommersiellt syfte. Retatrutide var inte ett planerat ämne och uttalandena uppkom spontant under samtalet. Lilly tar ansvar för innehållet i uttalandena, men ansvar är inte detsamma som kommersiellt syfte.
IGN har senast i ärende IGN 692 bekräftat denna ordning. IGN fann där att ett pressmeddelande, även om det rörde kommersiella förhållanden, inte kunde anses ha ett sådant kommersiellt syfte att det föll inom tillämpningsområdet för informationsreglerna i LER, och lade vid den samlade bedömningen särskild vikt vid betydelsen av en fri medicinsk debatt och nyhetsspridning. IGN framhöll vidare att en redovisning av resultat från kliniska fas 3-studier, förekomsten av ett citat från en extern medicinsk specialist om behandlingens värde och ett upprepat användande av produktnamnet inte medförde någon annan bedömning vid den helhetsbedömning som IGN gjorde.
IGN 692 avsåg visserligen ett av företaget självt författat pressmeddelande om ett godkänt och subventionerat läkemedel. Om en sådan framställning saknar kommersiellt syfte, gäller det med än större styrka spontana svar i en journalists intervju om en substans som varken kan förskrivas eller tillhandahållas i Sverige.
Uttalandena kunde inte heller påverka svenska förskrivningsbeslut. Retatrutide kan inte förskrivas, tillhandahållas eller expedieras i Sverige, och artikeln hänvisade endast till en möjlig tillgänglighet ”under 2028, om det går enligt plan”, det vill säga ett villkorat uttalande om en tidpunkt flera år framåt i tiden.
Intervjun innehöll inga nya sakuppgifter. De övergripande resultaten från fas III-studien Triumph-1 (inklusive den rapporterade genomsnittliga viktminskningen på 28,3 % efter 80 veckor) offentliggjordes i Lillys pressmeddelande den 21 maj 2026 och rapporterades därefter i stor utsträckning. Lilly hade tidigare offentliggjort planen att lämna in ansökningar till FDA och EMA, och retatrutides verkningsmekanism via tre receptorer hade beskrivits i publicerad vetenskaplig litteratur. Dessa uppgifter var därför redan allmänt kända före intervjun. Information av detta slag, som rör en läkemedelskandidat i klinisk fas, utgör institutionell information om företaget och dess forskning, något som NBL har bekräftat faller utanför LER (NBL 1136/2024).
Vid en helhetsbedömning är alltså inget av kriterierna uppfyllt. Vid eventuell tvekan bör kommunikationen dessutom bedömas som icke-kommersiell och grundlagsskyddad. LER är därför inte tillämpligt, vilket innebär att samtliga fyra åberopade grunder faller bort.
4. I andra hand: de enskilda grunderna
Om IGN skulle anse att uttalandena utgör läkemedelsinformation gör Lilly, med beaktande av de omständigheter som redovisas i avsnitt 3 som helhet, gällande att ingen av de åberopade bestämmelserna har överträtts. Ingen enskild faktor är avgörande. Punkterna nedan behandlar artiklarna 102, 104, 112 och 2 i sitt övergripande sammanhang.
Artikel 102 avser risken för att skapa efterfrågan innan ett läkemedel lagligen får tillhandahållas. Retatrutide är en substans i klinisk fas III och saknar marknadsföringstillstånd, godkänd produktresumé (SmPC), godkänd indikation eller godkänt produktnamn i någon jurisdiktion. Substansens ställning skiljer sig därmed väsentligt från ett läkemedel som redan är godkänt i ett annat land och inväntar svenskt godkännande. Inget svenskt förskrivningsbeslut kan påverkas, och tillgängligheten är beroende av två regulatoriska processer som ännu inte har inletts. Artikeln anger endast att läkemedlet ”skulle kunna finnas i Sverige under 2028, om det går enligt plan”. Uttalandena avsåg resultat från kliniska prövningar och en preliminär plan för ansökan, det vill säga uppgifter som ett börsnoterat företag rutinmässigt offentliggör, i en affärstidning riktad till en bred allmänhet, utan information om förskrivning, dosering eller indikation.
Artikel 104 kräver att påståenden ska kunna beläggas och tolkas i det sammanhang där de framfördes. I detta fall lämnades uttalandena muntligen och med ett vardagligt, icke-tekniskt språk. ”Man har inte sett en sådan viktreduktion någonsin tidigare” beskriver storleken på den viktminskning som rapporterades i Triumph-1-studien, det vill säga en genomsnittlig viktreduktion på 28,3 % efter 80 veckor, och är inte ett ovillkorligt påstående om överlägsenhet avseende alla utfall, populationer eller behandlingar. ”Den står i en klass för sig” är ett vardagligt uttryck för ett personligt intryck, inte ett mätbart terapeutiskt påstående.
I IGN 692 fann IGN att uttryck såsom ”snabba och varaktiga förbättringar” och ”signifikanta förbättringar” inte utgjorde värdeord av den typ som enligt praxis bedömts som problematiska, utan skulle läsas i sitt sammanhang som en del av den medicinska redovisningen. IGN 692 fann också att redovisning av vetenskaplig information är tillåtet om den är klar, tydlig och saklig. Viktreduktionen som sågs i Triumph-1 är av sådan karaktär att det i modern medicinsk tid inte finns någon farmakologisk motsvarighet. De påtalade uttalandena ”Man har inte sett en sådan viktreduktion någonsin tidigare” samt ”Den står i en klass för sig” är således sakliga, i linje med IGN 692, och av mycket stort värde för investerare som läser artikeln. Bedömda mot bakgrund av tillgänglig klinisk evidens, och med hänsyn till studiepopulation, dos, effektmått, estimand och begränsningar, har uttalandena stöd i resultaten från Triumph-1. Uttalandena om den regulatoriska tidsplanen var uttryckligen villkorade och framåtblickande.
Den kommentar som Novo Nordisk hävdar är jämförande var ett improviserat och spontant svar i en journalistisk intervju, inte läkemedelsinformation som hade tagits fram och spridits som jämförande läkemedelsinformation. Mot den bakgrunden gör Lilly gällande att artikel 112 inte är tillämplig. I vart fall bör varje bedömning begränsas till just den kommentaren och behandlas enligt vad som anges i avsnitt 6.
Artikel 2, som rör god branschsed i allmänhet, bör bedömas i samma övergripande sammanhang. Artikeln var av affärsjournalistisk karaktär och handlade till stor del om bolaget. Kommentarerna var oplanerade, retatrutide befinner sig i klinisk fas och den framtida tillgängligheten är villkorad. DI ansvarade dessutom för rubrik, underrubrik och layout. Dessa omständigheter, tillsammans med avsaknaden av en avsiktlig marknadsföringskampanj, talar emot att behandla kommentarer om bolaget, investerare och produktportföljen som produktmarknadsföring eller att göra en separat bedömning enligt artikel 2.
5. Sammanfattning av relevanta omständigheter
Lilly vill särskilt framhålla följande omständigheter. Intervjun hade ett institutionellt syfte och artikeln rörde bolagsfrågor. Retatrutide befinner sig i klinisk fas och den framtida tillgängligheten är villkorad. Anmälan avser en enskild artikel, och det förekommer inte någon pågående kampanj eller fortlöpande marknadsföringsaktivitet. De citerade resultaten, milstolparna och verkningsmekanismen var allmänt kända. DI kontrollerade presentationen. Lilly är fortsatt angeläget om att följa reglerna och förhåller sig konstruktivt till IGN:s process, utan att därmed medge att LER är tillämpligt eller att någon överträdelse har skett.
6. Lillys begäran
Lilly hemställer att IGN lämnar Novo Nordisks anmälan utan bifall. I första hand gör Lilly gällande att den ifrågasatta kommunikationen inte utgör kommersiell läkemedelsinformation som omfattas av LER. I andra hand gör Lilly gällande att det, av de skäl som anges i avsnitt 4, inte kan konstateras att någon åberopad bestämmelse har överträtts. Lilly framför denna begäran i en konstruktiv anda.
Skulle IGN ändå konstatera en överträdelse hemställer Lilly att konstaterandet begränsas till det specifika uttalandet och den berörda bestämmelsen, att överträdelsen bedöms ha lägsta möjliga allvarlighetsgrad och att en eventuell avgift bestäms till lägsta lämpliga belopp. Lilly förhåller sig konstruktivt till processen oavsett utgång.
Oavsett hur IGN bedömer detta ärende kommer Lilly att fortsätta granska sina interna medierutiner och stärka utbildningen för berörd personal som en del av sitt löpande arbete med regelefterlevnad. Lilly står fullt ut bakom branschens självreglering och lämnar detta yttrande mot den bakgrunden.
Novo Nordisk kommentar till svaromål
Novo Nordisk har erbjudits möjlighet att kommentera Lillys svaromål, men har valt att avstå.
IGNs bedömning och beslut
Mot bakgrund av att prelansering bedöms strängt enligt gällande praxis och därför kan innebära ett allvarligt åsidosättande av god branschsed har IGN godkänt Novo Nordisks begäran om avsteg från kravet på upphöranduppmaning i § 21 i stadgarna för IGN och NBL.
I ärende 1136/2024, som även det handlade om uttalanden i Dagens Industri från en hög företrädare från ett företag angående ett ännu inte godkänt läkemedel, skrev NBL följande som bakgrund till sitt beslut:
“NBL inleder med att konstatera att det är av betydelse att företrädare för företag kan svara på frågor från journalister samt lämna information om företaget och dess forskning. Detta måste dock göras med omdöme så att inte informationen eller uttalandena som lämnas oavsiktligt kan uppfattas som marknadsföring av läkemedel och därmed falla under LER. Först har nämnden alltså att ta ställning till huruvida uttalanden från BioArctics vd utgör kommersiell information och omfattas av LER. Om så är fallet uppkommer frågan huruvida de specifika uttalandena står i strid mot kapitel 1, avdelning 1, artikel 2 samt kapitel 1, avdelning 2, artikel 102 och 104 LER.
Gränsen mellan yttrande- och tryckfrihet samt LER
De yttrande- och tryckfrihetsrättsliga grundlagsreglerna skyddar medborgarna mot myndighetsåtgärder som inskränker yttrandefriheten. Några lagliga hinder föreligger inte för en viss grupp i samhället att inom ramen för ett frivilligt system av den typ IGN och NBL representerar ålägga sig regler som inskränker gruppmedlemmarnas yttrandefrihet. Av hänsyn till vikten av en fri medicinsk forskning och en fri medicinsk debatt har dock NBL ansett det vara betänkligt att genom självreglerande åtgärder inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
Beträffande den nu berörda, många gånger mycket svåra gränsdragningsfrågan har NBL i tidigare ärenden slagit fast att en framställning utgör ett led i marknadsföringen, om den har dels ett utpräglat kommersiellt ändamål, dels rent kommersiella förhållanden till föremål, dvs. handlar om företagets tillhandahållna varor och tjänster eller ekonomiska verksamhet i övrigt. NBL har samtidigt tillämpat den försiktighet som i förarbetena till marknadsföringslagen föreskrivs för de tillämpande myndigheterna. Mot bakgrund av yttrande- och tryckfrihetens grundlagsskydd ges anvisningen att man i tveksamma fall ska anse en framställning utgöra en icke kommersiell information och vara skyddad av grundlagen.
Även om en tidningsartikel är yttrande- och tryckfrihetsrättsligt skyddad, kan uttalanden från ett läkemedelsföretag som återges i artikeln ha ett sådant innehåll att det utgör ett led i företagets marknadsföring av läkemedel och därmed omfattas av LER.
LER är således tillämpligt ifall informationen är kommersiell och avser marknadsföring av läkemedel. Samtidigt bör det poängteras att det finns kommersiell information som inte omfattas av LER. Så är fallet med det som kallas institutionell information, dvs. information om företaget, dess ekonomiska förhållanden och annan information av liknande slag. Sådan information kan vara av betydelse för aktieägare och investerare och bolaget kan vara skyldigt att lämna den enligt annan lagstiftning. Det som avgör ifall en framställning utgör kommersiell information är först om den har både ett kommersiellt syfte och avser rent kommersiella förhållanden. Huruvida informationen är kommersiell eller icke-kommersiell får i praktiken avgöras utifrån en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Nämnden har tidigare behandlat frågan i bland annat ärende NBL 1041/17, som avsåg ett pressmeddelande. I den förevarande situationen rör det sig inte om ett pressmeddelande offentliggjort av ett läkemedelsföretag utan det är en artikel författad av en fristående journalist, som har kontaktat bolaget för kommentarer, och där uttalanden från företagets vd har infogats som citat i artikeln. Nämnden anser dock att de bedömningskriterier som nämnden har tillämpat i fråga om pressmeddelanden kan tillämpas även på denna situation.”
I frågan om artikeln i detta ärende omfattas av LER bedömer IGN att Lillys företrädare uttalat sig på ett sätt som förmedlat ett kommersiellt syfte och omfattar rent kommersiella förhållanden. I denna bedömning väger de värdeord som kommer till uttryck i följande citat tungt:
”Den står i en klass för sig. Man har inte sett en sådan viktreduktion någonsin tidigare”
”Det liknar ingenting jag har sett”
”Vi har en annan verkningsmekanism med två agonister (aktiverar två receptorer, Di:s anm.) i stället för en. I jämförande studier ser du en bättre påverkan för långtidsblodsocker, HbA1c, för patienter med typ 2-diabetes och en signifikant högre viktreduktion. Jag tror att de skillnaderna har lett till en preferens hos hälso- och sjukvårdspersonal och även patienter”
IGN bedömer att de två första citerade uttalandena innebär marknadsföring av ett icke godkänt läkemedel i strid med artikel 2 och 102 LER (kapitel 1, avdelning 1 respektive 2). Beträffande Lillys invändning att inget svenskt förskrivningsbeslut kan påverkas, och tillgängligheten är beroende av två regulatoriska processer som ännu inte har inletts så har NBL i ärende 1078/20 konstaterat att det inte finns någon bortre lanseringstidsgräns i LER för när det kan vara fråga om prelansering. Det tredje uttalandet avser redan lanserade läkemedel men har beaktats i helhetsbedömningen om kommersiellt syfte och innehåll.
De två första uttalandena innebär också jämförelser med nuvarande behandlingar utan direkt jämförande studier i strid med artikel 104 och artikel 112.
Med hänvisning till ovan sagda finner IGN att Lillys marknadsföring strider mot artikel 2 LER (kapitel 1, avdelning 1) samt artikel 102, 104, och 112 LER (kapitel 1, avdelning 2).
Avsteget bedöms vara en överträdelse av normalgraden, vilket leder till en avgift på 110 000 kr. Fakturering sker från LIF Service AB.
Lilly uppmanas att framdeles vid utformningen av sin läkemedelsinformation beakta vad IGN här har anfört.
Detta yttrande har avgivits av ordförande Anders Öhlén, ledamöterna Björn Isaksson och Margareta Olsson Birgersson. I ärendets beredning har också medverkat suppleanterna Annika Ohlsson och Hans Siltberg.
Yttrandet är enhälligt.
På informationsgranskningsnämndens vägnar
Anders Öhlén
Bilagor:
Bilaga 1 Artikel