X

Din webbläsare stödjs inte längre!

Din webbläsare, Internet Explorer, är för gammal och stödjs inte längre av detta verktyg. Vänligen uppdatera din webbläsare till Microsoft Edge, Google Chrome eller Mozilla Firefox.

Antibiotika måste löna sig att utveckla – och finnas när den behövs

19 november
Bengt Mattson

För att bromsa spridningen av resistenta bakterier måste vi se till att nya antibiotika utvecklas. Men hur ska läkemedelsföretagen kunna investera i det när intäkterna från behandlingarna inte täcker utvecklingskostnaderna? Under årets internationella antibiotikavecka efterlyser Lifs hållbarhetschef Bengt Mattson ett svenskt ledarskap som förenar ansvarsfull användning av antibiotika med tryggad tillgång.

Det är lätt att ta antibiotikan för given. Vi får en infektion, får behandling och blir friska. Men jag återkommer ofta till hur mycket av vår sjukvård som faktiskt vilar på att antibiotikan fungerar.

Cancerbehandlingar, transplantationer, operationer och vård av för tidigt födda barn blir betydligt farligare utan effektiva antibiotika. När bakterierna blir resistenta hotas därför långt mer än möjligheten att behandla en enskild infektion.

Ändå får antibiotikaresistens sällan den uppmärksamhet som hotets omfattning motiverar. Den beskrivs ofta som en tyst pandemi. Men konsekvenserna är redan påtagliga. År 2021 beräknades 4,71 miljoner dödsfall i världen vara förknippade med bakteriell antibiotikaresistens. Av dessa bedömdes 1,14 miljoner vara direkt orsakade av resistensen.

Också i Sverige finns anledning till oro. Under 2025 ökade antalet rapporterade fall av samtliga anmälningspliktiga antibiotikaresistenta bakterier. Det gäller bland annat ESBL-CARBA, bakterier vars resistens gör infektionerna särskilt svåra att behandla.

Ansvaret sträcker sig hela vägen till miljön

Den 18–24 november uppmärksammas World AMR Awareness Week. Årets tema, ”One Health, one action: Prevent AMR now”, påminner om att människors, djurs, växters och miljöns hälsa hänger samman.

För mig som hållbarhetschef är det perspektivet centralt. Arbetet mot antibiotikaresistens börjar inte och slutar inte vid patientens behandling. Det omfattar också hur läkemedel utvecklas och tillverkas, hur infektioner förebyggs och hur vi begränsar utsläpp till miljön.

Läkemedelsföretagen har ett viktigt ansvar: att forska fram nya antibiotika och vacciner, bidra till att behandlingarna finns tillgängliga och minska miljöpåverkan från tillverkningen. Att begränsa utsläpp av antibiotikarester är en del av arbetet för att motverka resistensutveckling.

Det ansvaret ska vi ta. Samtidigt behöver vården, myndigheterna, akademin, politiken och företagen arbeta tillsammans. Insatser inom djurhållning, livsmedelsproduktion och miljö är också avgörande. Resistenta bakterier stannar inte vid nationsgränser. Därför måste Sverige driva på både inom EU och globalt.

När ansvarsfull användning inte bär utvecklingskostnaden

Här finns en grundläggande utmaning. Vi behöver nya antibiotika, men de ska användas ansvarsfullt och när de verkligen behövs. För vissa nya behandlingar innebär det att användningen behöver vara begränsad för att bevara effekten.

Det är medicinskt motiverat. Men det gör det svårt att finansiera utvecklingen genom försäljning.

Ett företag kan investera stora belopp i forskning och kliniska prövningar, få ett antibiotikum godkänt och ändå inte få tillbaka sin investering. Samtidigt kan låg lönsamhet göra det svårt att fortsätta tillhandahålla äldre antibiotika som vården fortfarande behöver.

Vi behöver därför både stöd som minskar risken under forskningen och ersättningsmodeller som belönar värdet av att ett verksamt antibiotikum finns tillgängligt. Antalet sålda förpackningar kan inte ensamt avgöra ersättningen för läkemedel som vi samtidigt vill använda återhållsamt.

Att ett antibiotikum sällan används betyder inte att det saknar värde. Möjligheten att använda det när andra behandlingar inte fungerar kan vara livsavgörande.

Sverige har erfarenheter att bygga vidare på

Sverige har länge arbetat systematiskt med ansvarsfull antibiotikaanvändning, bland annat genom Strama och förebyggande insatser inom djurhållningen. Det ger oss en god grund att stå på. Men ett relativt gynnsamt resistensläge är inget skydd mot den globala utvecklingen.

Vi har också redan prövat alternativa ersättningsmodeller. Folkhälsomyndighetens arbete visar att garanterad ersättning, delvis frikopplad från försäljningen, kan bidra till bättre tillgång till viktiga antibiotika.

Jag vill att Sverige bygger vidare på de erfarenheterna och tar en ledande roll i utvecklingen av hållbara ersättningsmodeller. Vi behöver trygga tillgången till dagens behandlingar och bidra till internationella lösningar som gör det möjligt att utveckla morgondagens. En svensk modell kan bidra, men utvecklingskostnaderna behöver bäras av fler länder.

Sveriges strategi mot antimikrobiell resistens 2026–2035 ger en långsiktig riktning. Folkhälsomyndigheten och Jordbruksverket har fått i uppdrag att leda samverkan och ta fram en handlingsplan. Nu behöver arbetet leda till tydliga prioriteringar, ansvar och uppföljning.

Vi behöver förebygga fler infektioner - bland annat via vaccinationer genom hela livet - samt använda antibiotika ansvarsfullt, säkerställa tillgången till diagnostik och behandling och skapa förutsättningar för fortsatt forskning. Det är delar av samma uppgift.

För mig är slutsatsen enkel: antibiotika måste både finnas när den behövs och vara möjlig att utveckla.

Ingen ska behöva få sin cancerbehandling eller operation äventyrad för att en infektion inte längre går att behandla. Att värna antibiotikan är att värna hela sjukvårdens möjligheter. Där behöver Sverige fortsätta visa vägen.

Bengt Mattson, hållbarhetschef på Lif

Foto på kontaktpersonen
Bengt Mattson Sakkunnig policy

Expert på läkemedelstillverkning och distribution

Expert vacciner och antibiotikaresistens

Expert miljö och hållbarhet

Deltagare i Nationella läkemedelsstrategin

Kontaktperson Folkhälsomyndigheten

Hållbar utveckling
Nationella läkemedelsstrategin 3.4