Förslag om användning av hälsodata möter inte Life Science-företagens behov

Ett av de huvudsakliga förslagen är att hälso- och sjukvården ska få rättsligt stöd för att använda personuppgifter från en patient för vård av andra patienter. Utredningen föreslår att sju precisionsmedicinska databaser ska etableras; en per sjukvårdsregion och en nationell för genomik inom ramen för den nationella genomikplattformen. Det ska göra det enklare för hälso- och sjukvården att exempelvis dela olika typer av omics-data för diagnostik och behandling. Att dela sina personuppgifter i databaserna ska vara frivilligt för patienterna.

Det är ett viktigt steg för att underlätta implementeringen av precisionsmedicin i hälso- och sjukvården och skapa förutsättningar att dela viss data mellan regionerna. I nuläget är det en utmaning, och i slutändan drabbar det patienterna. Lif kommer att följa den fortsatta beredningen av förslaget noga.

– Det är viktiga insatser och vi håller med utredningen om att de måste realiseras skyndsamt. Förslagen löser en del av problematiken men långt ifrån allt, säger Frida Lundmark sakkunnig på Lif.

Förslaget om enklare tillgång till hälsodata för forskning är otillräckligt för företagen

Utredningen lägger också fram ett lagförslag som ska göra det smidigare för aktörer inom offentlig forskning att få tillgång till hälsodata. Detta genom att patienter när de samtycker till att delta i en studie samtidigt kan godkänna en förenklad åtkomst av de insamlade uppgifterna vid framtida klinisk forskning.

Det saknas dock lagstiftningsförslag som ger Life Science-företagen ökad möjlighet till vidareanvändning av hälsodata. Att särskilja olika utförare av klinisk forskning så att företagen påverkas negativt är bekymmersamt.

– För att nå framsteg inom precisionsmedicin och ge fler patienter i sjukvården möjlighet till individanpassad diagnostik och behandling krävs fler åtgärder än så, säger Frida Lundmark. Företagen står för en betydande del av medicinsk innovation och utveckling och behöver därför kunna använda hälsodata för klinisk forskning och, inte minst, uppföljning av nya och befintliga behandlingar. Företag och myndigheter är också beroende av tillgång till hälsodata för att utveckla nya, mer hållbara betal- och ersättningsmodeller.

Utredningen fastslår emellertid att det ofta är svårt för forskande läkemedelsföretag att få tillgång till hälsodata, vilket inte bara hämmar möjligheterna att utveckla nya behandlingar utan också påverkar Sveriges konkurrenskraft och ekonomi negativt. Frida Lundmark hoppas att regeringen nu snabbt tar nödvändiga steg för att säkerställa en ändamålsenlig lagstiftning som svarar upp mot företagens behov av tillgång.

Positiva förslag i utredningen

Lif konstaterar att utredningens bedömningar täcker en stor del av medlemsföretagens behov. Det rör bland annat data om patienters livskvalitet, automatiserad datainsamling, beslutsstöd, möjlighet att använda syntetiska data och förbättringar av handläggningstiderna.

Även förslagen kring den hälsodatahubb som utredningen förespråkar är intressanta. I synnerhet en samlad samtyckestjänst, en tjänst för antalsberäkning på nationell nivå och en möjlighet för invånare att själva välja om de vill bli kontaktade för att delta i forskning.

Det behövs en särskild utredning av företagens behov

Det är angeläget att regeringen nu agerar för att ge även Life Science-företagens forskare tillgång och möjlighet till vidareanvändning. Lif hoppas att man går vidare med förslaget om att de privata aktörernas samlade behov ska ses över i en särskild utredning. Flera lager av juridik måste ses över för att kunna tillgängliggöra hälsodata som utgör personuppgifter till företag inom läkemedelsbranschen.

Frida Lundmark menar att den måste initieras snabbt så att den svenska Life Science-branschen inte tappar ytterligare i den internationella konkurrensen om investeringar i forskning och innovation.

– Utredningen konstaterar att Sverige har hög kompetens för att utveckla och implementera en precisionsmedicinskt baserad hälso- och sjukvård men att vi ligger efter föregångsländerna på hälsodataområdet på grund av juridiska hinder.