A1. Ta fram en nationell Life Science-strategi

Inför valet 2014 förordade LIF en nationellt koordinerad politik för ökad konkurrenskraft för Life Science. Sedan dess har regeringen tagit initiativ till en samordnare för Life Science och nu även fattat beslut om ett kansli för Life Science inom näringsdepartementet. Det är viktiga steg i rätt riktning. Men vi måste nu gå vidare och ta fram en koordinerad nationell politik i form av en strategi för Life Science. Andra länder har tagit liknande strategiska initiativ och Sverige har mycket att vinna på att samla goda exempel.

En återkommande översyn över relevanta länder, en sorts öppna jämförelser på europeisk nivå, skulle bidra till att utveckla den svenska strategin och därmed vår konkurrenskraft. Viktiga delar är exempelvis ökade investeringar i kliniska studier och förbättra patienters tillgång till nya innovativa behandlingar.

Det krävs prioriteringar som möjliggör och underlättar för att målsättningarna i strategin ska nås. Det handlar exempelvis om att använda statens befintliga resurser på ett effektivare sätt och om att ställa krav på relevanta motprestationer när statsbidrag fördelas till landsting och regioner. Därför är det viktigt att regeringen som en del av Life Science-strategin löpande styr statliga myndigheter så att åtgärder i strategin genomförs, samt följer upp vilken effekt de får.

Regeringen har under nuvarande mandatperiod investerat i en öppen innovationshub för biologiska läkemedel i Uppsala. Liknande miljöer finns exempelvis i Medicon Village i Lund och BioVentureHub i Mölndal. Sådana insatser är viktiga för sektorns utveckling och fler liknande initiativ bör utvidgas till andra relevanta delar av Life Science-sektorn. Vinnova bör få i uppdrag att skapa ett heltäckande program för öppna innovationsmiljöer inom Life Science.

Det är avgörande att Sverige är ett attraktivt land att investera och bedriva verksamhet i jämfört med andra EU-länder. Kompetent arbetskraft och beskattning är två viktiga områden. Life Science-sektorn som helhet har ungefär 30 000 anställda i Sverige, varav läkemedelsindustrin står för cirka 10 000 direkt anställda. För att bevara landets konkurrenskraft är kompetensförsörjning centralt. Life Science bedrivs över landsgränser och möjligheten till arbetskraftinvandring för vetenskapliga experter är viktig. Nyligen har flera uppmärksammade utvisningar skett av människor med fast anställning inom bland annat Life Science-företag, på grund av mindre
administrativa misstag. Detta är inte rimligt. Tvärtom behöver vi underlätta för experter och annan högkvalificerad arbetskraft att flytta hit. Danmark fattade 2014 beslut om ett snabbspår för högkvalificerad arbetskraft. Sverige bör göra något liknande.

Sverige kommer aldrig att konkurrera med låga skatter men vi kan inte ha skatter som är alltför höga i jämförelse med andra länder. Då kommer investeringar att gå till andra länder. Lämpliga åtgärder kan exempelvis vara att se över forskningsavdraget för personal som arbetar med forskning eller utveckling, så att skatteavdrag även kan göras för företags avsättningar för framtida forskning. För de mindre företagen är framförallt utformningen av expertskatten och reglerna runt personaloptioner viktiga, och för de medelstora och större företagen är även bolagsskatten viktig.