A2. Ny upphandlingslag för sjukvården – med bättre möjligheter till samverkan och gemensam utveckling

Digitaliseringen och allt mer avancerade terapier till mindre patientgrupper (internationellt kallat precision medicine) innebär också helt nya möjligheter. I detta behöver hälso- och sjukvården och företag samverka på nya sätt. Och det är inte bara själva inköpsprocessen som behöver ses över. Det handlar även om att hitta förutsättningar för att gemensamt utveckla nya behandlingsmetoder och om att samverka om implementering av nya terapier och arbetssätt. Det behövs alltså en lagstiftning som både kan reglera traditionella inköp av läkemedel och som kan reglera innovativa samarbeten mellan sjukvård, akademi och företag.

Idag har dock sjukvården ofta svårigheter med att hantera den här typen av integrerade lösningar. Det senaste året har det tagits initiativ som gränsar till detta område. Möjligheter för upphandlande myndigheter att ingå innovationspartnerskap har införts.

Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys har regeringens uppdrag att kartlägga förekomsten av sponsring av offentligt finansierad hälso- och sjukvård. Delar av det som innefattas i "vårdsponsring" ligger nära en naturlig tjänsteutveckling kring läkemedel. Upphandlingsmyndigheten har också tagit fram det vägledande dokumentet "Upphandling av hjälpmedel och välfärdsteknik".

Men det är ändå tydligt att ytterligare insatser behövs.

Den centrala lagstiftningen är upphandlingslagen som reglerar större inköp till offentlig sektor: inköp av skolbänkar, utrustning till den militära styrkan i Mali eller av en ny statsisbrytare – allt regleras av samma lag. När det gäller läkemedel finns även närliggande lagstiftning som styr distribution och subvention av läkemedel.

Mot bakgrund av den snabba vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom Life Science finns det en klar risk att denna lagstiftning inte är ändamålsenlig.

Utöver ökad rådgivning om de möjligheter som dagens lagstiftning faktiskt ger föreslår LIF att regeringen tillsätter en utredning om en specifik upphandlingslagstiftning för hälso- och sjukvårdssektorn, inklusive samverkan och gemensam utveckling. I den utredningen bör köp av läkemedel i såväl öppen- som slutenvård inkluderas. Att handla upp varor eller tjänster inom hälso- och sjukvård är förknippat med höga krav på kvalitet, kontinuitet och med ett tydligt beaktande av brukarens bästa. Och många gånger handlar det inte bara om att köpa en färdig produkt, utan om att utveckla en behandlingsmetod i samverkan. Med en specifik upphandlingslagstiftning för detta område får lagstiftaren möjlighet att ta ett helhetsgrepp. En fråga som behöver besvaras är vem som äger den data som genereras i olika sensorer och diagnostiska verktyg. Är det patienten, producenten eller sjukvården? I en sådan utredning behöver både högkostnadsskyddets konstruktion samt den lagstiftning som reglerar distribution av läkemedel inkluderas. Detta är frågor som helt eller delvis ligger utanför den nu arbetande Läkemedelsutredningens direktiv och arbete.