Det har skett en utplaning men ingen tydlig vändning

Det finns en politisk en medvetenhet och enighet om vilka framtidens utmaningar är när det gäller den kliniska forskningen. Insikten finns om att vi har tappat mark i konkurrensen med andra länder i och med att allt fler regeringar och länder erbjuder goda villkor och ett generöst samarbetsklimat för företag med forskningsintensiv verksamhet. Beslut och åtgärder har vidtagits vilka kommer att förbättra förutsättningarna för Life Science i Sverige. Det gäller bland annat inrättandet av SciLifeLab, de Regionala Cancercentren och Kliniska studier Sverige vid Vetenskapsrådet. Inte minst inrättandet av Regeringens innovationsråd och tillsättandet av den särskilde Life Science-samordnaren är mycket lovande initiativ som närmare behöver knytas till de nationella strategierna för läkemedel och eHälsa. Sammantaget är dock bedömningen att det återstår mycket att göra för att Life Science i Sverige ska nå sin fulla potential, åtminstone inom området patientnära klinisk forskning.

Anders Blanck, VD LIF

Det är dock viktigt att ständigt påminna sig om att klinisk forskning och kliniska läkemedelsprövningar inte i första hand handlar om akademin, hälso- och sjukvården, läkemedelsföretagen eller Sverige som Life Science-land. Det handlar om vad som är bra för svenska patienter. När sjukvården deltar i kliniska läkemedelsprövningar får patienter – som inte är hjälpta av dagens behandlingar – möjlighet att pröva morgondagens innovationer i ett tidigt skede. Dessutom får behandlande läkare och annan involverad sjukvårdspersonal som är aktiva inom klinisk forskning ständig kompetensutveckling, vilket gynnar såväl det enskilda patientmötet som vårdmiljön där de är verksamma. Insatser för att främja klinisk forskning och genomförande av kliniska läkemedelsprövningar bör därför främst mätas i antalet svenska patienter som fått möjlighet att medverka i läkemedelsutvecklingen. I det perspektivet är 424 studier vid 1 583 sjukvårdsenheter som involverar 15 190 patienter ytterst blygsamt. De insatser som gjorts hittills förefaller att ha bromsat in den nedgång som setts under många år. För att åstadkomma en tydlig positiv vändning återstår emellertid mer grundläggande attitydförändring och mycket arbete.
Diskussionen om klinisk forskning riskerar att hanteras som en forskningsfråga och inte som en del av den allmänna debatten om den svenska hälso- och sjukvårdens utveckling, trots att de patienter som deltar i klinisk forskning är samma patienter som ändå skulle ha omhändertagits och behandlats i hälso- och sjukvården. Klinisk forskning måste i större utsträckning ses som det naturliga sättet att bedriva det ständiga utvecklingsarbete som behövs för att svensk hälso- och sjukvård inte ska bli omodern. Deltagandet i kliniska läkemedelsprövningar är också viktigt för introduktionen av nya läkemedelsbehandlingar. Det är helt naturligt att det är en större utmaning att börja använda ett nytt läkemedel om man inte deltagit i den kliniska utvecklingen eller har kollegor som har den erfarenheten. Det är ytterligare ett skäl till varför klinisk forskning måste ses som en integrerad del av hälso- och sjukvården. Det är också i övergången från kliniska läkemedelsprövningarna till användningen i klinisk vardag som det återkommande framhålls att Sverige har en unik internationell position utifrån de möjligheter till registerforskning som finns i landet. Detta är möjligheter som tyvärr ännu inte materialiserats fullt ut. Det fortsatta arbetet för att stärka denna del av den kliniska forskningen när kvalitetsregistersatsningen löper ut under 2016 kommer i det perspektivet att vara av stor betydelse för hur vi ska kunna attrahera mer klinisk forskning till Sverige.