En del har ändå hänt

Idag finns det en bred politisk medvetenhet om de utmaningar som Sverige står inför när det gäller den kliniska forskningen. Insikten finns om att vi har tappat mark i konkurrensen med andra länder. Det har också hänt en hel del det senaste året. I enlighet med förslagen i utredningsbetänkandet Starka tillsammans (2013:87) fattade regeringen i september 2014 beslut om att inrätta en kommitté för nationell samordning av kliniska studier vid Vetenskapsrådet. Under våren 2015 inrättades den nya enheten för nationell samordning av kliniska studier i Göteborg. Enheten ska skapa ett nationellt samordningssystem med regionala noder, utveckla en gemensam informationsportal, verka för effektivare regulatoriska processer och en bättre nationell statistik och uppföljning samt utgöra kontaktpunkt för nationella och internationella aktörer. Alla dessa insatser är mycket efterlängtade och läkemedelsbranschen ser med tillförsikt fram emot att enhetens arbete kommer igång och konkretiseras.

Anders Blanck, VD LIF

Det är dock viktigt att minnas att klinisk forskning och kliniska läkemedelsprövningar inte i första hand handlar om akademin, hälso- och sjukvården, läkemedelsföretagen eller Sverige som Life Science-land. Det handlar om vad som är bra för svenska patienter. När sjukvården deltar i kliniska läkemedelsprövningar får patienter – som inte är hjälpta av dagens behandlingar – möjlighet att pröva morgondagens innovationer i ett tidigt skede. Dessutom får behandlande läkare och annan involverad sjukvårdspersonal som är aktiva inom klinisk forskning ständig kompetensutveckling, vilket gynnar såväl det enskilda patientmötet som vårdmiljön där de är verksamma. Insatser för att främja klinisk forskning och genomförande av kliniska läkemedelsprövningar bör därför främst mätas i antalet svenska patienter som fått möjlighet att delta i dessa.

Diskussionen om klinisk forskning riskerar dock att hamna vid sidan av den allmänna debatten om den svenska hälso- och sjukvårdens utveckling. Vi behöver därför ständigt påminna oss om att klinisk forskning är en del av den dagliga hälso- och sjukvården. De patienter som deltar i klinisk forskning är patienter som ändå skulle ha omhändertagits och behandlats, inte några "andra" patienter som finns i ett laboratorium. Klinisk forskning måste därför ses som det naturliga sättet att bedriva det ständiga utvecklingsarbete som behövs för att svensk hälso- och sjukvård ska ha fortsatt hög kvalitet. En sjukvård som inte deltar aktivt i forskning blir snabbt omodern.

Vad gäller kliniska läkemedelsprövningar ersätter läkemedelsföretaget sjukvården för allt extra arbete och övriga kostnader. Trots det verkar det extra arbetet – i form av mer strukturerat omhändertagande, provtagning och dokumentation – vara en alltför hög tröskel i en vård vars fokus ligger på vårdproduktion. Det är därför viktigt att diskutera hur konkreta praktiska utmaningar kan undanröjas. Läkemedelsbranschen måste identifiera vad som kan göras för att underlätta för de kliniker och vårdcentralers som deltar i de kliniska läkemedelsprövningarna. Globalt pågår ett sådant initiativ, kallat "TransCelerate". Det är ett välkommet och välbehövligt arbete som förhoppningsvis kommer att kunna bidra till lägre trösklar i framtiden.

Deltagandet i kliniska läkemedelsprövningar är också viktigt för användningen av nya läkemedel. Det är helt naturligt eftersom det är ett större steg att börja använda ett nytt läkemedel om man inte deltagit i den kliniska utvecklingen eller har kollegor som har den erfarenheten. Detta är ytterligare ett skäl till att inte hantera klinisk forskning som något separat, utan som en integrerad del av hälso- och sjukvården. Om så inte sker kan Sverige inte tillhandahålla en vård i värdsklass och attrahera forskningsinvesteringar till landet. Det är också i övergången från de kliniska läkemedelsprövningarna till användningen av nya läkemedel i klinisk vardag som det vid upprepade tillfällen visats att Sverige har en unik internationell position utifrån de möjligheter till registerforskning som finns i landet. Möjligheter som tyvärr ännu inte materialiserats fullt ut.

I den senaste forsknings- och utvecklingsproposition presenterade regeringen en kraftfull satsning på medicinsk forskning, och då framförallt på den akademiska forskningen. I propositionen pekade regeringen ut de forskande läkemedelsföretagen som en viktig aktör, och FoU på läkemedelsområdet som en viktig framtidsfråga för Sverige. Arbetet med den kommande forsknings- och innovationspropositionen, som ska presenteras hösten 2016, har nu påbörjats. Många olika samhällsaktörer, inklusive läkemedelsbranschen och LIF, har inbjudits till att inkomma med sina förslag och inspel inför propositionen. Inriktningen för propositionen är att den ska ha ett 10-årigt perspektiv, till skillnad mot det 4-åriga perspektivet som tidigare propositioner haft. LIF:s uppfattning är att regeringen i propositionen tydligt bör ange vilken ambitionsnivå man vill ha för Life Science-sektorn i det svenska samhället och vilka åtgärder som bör vidtas för att denna ambition ska nås.