Undersökning som missar poängen

7 december 2015

Den 4 december skrev TT och ett stort antal svenska tidningar om en undersökning om priset för 31 cancerläkemedel i ett antal jämförbara länder. Undersökningen var publicerad i den medicinska tidskriften Lancet Oncology.

"Cancerläkemedel tar en allt större del av läkemedelsbudgeten" konstateras i TT-artikeln, men detta är fullständigt i sin ordning eftersom dels den totala läkemedelsbudgeten ligger i stort sett stilla om man ser det över några år, och dels att det är på cancerområdet som den stora majoriteten av de nya läkemedlen kommer. Vi får allt bättre möjligheter att behandla cancer och då ska en större del av läkemedelsnotan gå till dessa läkemedel. Motsatsen vore mycket sämre – att det kommer nya läkemedel mot cancer, men som inte alls används i Sverige.

Men undersökningen och de referat som publicerats i svenska tidningar har också en annan tes: "Sverige betalar betydligt mer för cancermediciner än de flesta andra höginkomstländer".

Det är skillnader i läkemedelspriser mellan Sverige och till exempel Grekland eller andra länder med mycket ansträngd ekonomi. Det är inte orimligt. Undersökningens inställning att de sexton länderna är "jämförbara" innebär inte att alla är lika.

Dessutom innebär det svenska prissystemet för läkemedel (den så kallade "värdebaserade prissättningen") att riktigt bra läkemedel ska kunna ha högre pris för att stimulera innovation. Värdebaserad prissättning har vi haft under ett drygt decennium och det är viktigt för att se till att premiera läkemedel med stort positiv effekt för patienterna och vården, samtidigt som det skickar en signal till läkemedelsföretagen om att utveckla just sådana läkemedel.

Det finns dessutom ett antal felkällor i undersökningens metodik som i jämförelsen leder till Sveriges priser visas som högre än vad som egentligen är fallet:

  • Undersökningen är gjord på 2013 års priser, räknat i Euro. Växelkursförändringen sedan 2013 innebär att samma jämförelse i dag skulle visat 10 procent lägre priser för Sverige.
  • Tre av läkemedlen i undersökningen har generisk konkurrens. Det gör prisjämförelsen irrelevant, eftersom det faktiska priset är lägre (Sverige har internationellt sett mycket låga generikapriser).
  • Sex av läkemedlen har behandlats av NT-rådet och fått en rekommendation med avtal. Även detta gör prisjämförelsen irrelevant eftersom det faktiska priset som betalas är lägre.
  • Nio av läkemedlen i undersökningen är sjukhusläkemedel som upphandlas enligt LOU. Priset kan därmed vara lägre – och dessutom skilja mellan landstingen. En av anledningarna är att landstingen upphandlar parallellimporterade läkemedel.