LIF Kommenterar Socialstyrelsens prognos

4 maj 2015

Lagom till Valborgshelgen presenterade Socialstyrelsen sin årliga prognos för läkemedelsförsäljningen i Sverige. Det är en välskriven rapport som på ett heltäckande sätt beskriver läkemedelskostnaderna samt de kostnadsdrivande och kostnadssänkande faktorer som tillsammans påverkar den framtida utvecklingen. Sedan ett par år innehåller rapporten även en analys av hur nya läkemedel används i Sverige. Alla med intresse för den svenska läkemedelsmarknaden rekommenderas att läsa rapporten.

Efter flera år av oförändrade eller minskade läkemedelskostnader förutspår Socialstyrelsen att "den underliggande kostnadsökningstrenden på ett tydligare sätt kommer att synas de närmsta åren." Tidigare har utvecklingen bland annat "kompenserats av patentutgångar på läkemedel med hög förmånskostnad, men dessa kostnadsminskande effekter är idag mycket mindre."

Att effekten på kostnaderna efter patentutgångar minskar beror dels på att det är fler biologiska läkemedel som tappar patent vars "kopior" – s.k. biosimilarer – inte är utbytbara på apotek. Hittills har biosimilarer introducerats i slutenvården där priskonkurrensen uppstått genom offentlig upphandling. Under kommande år förväntas biosimilarer introduceras för förskrivningsläkemedel och i dag finns det ingen erfarenhet av hur priskonkurrensen kommer att utvecklas på den marknaden. Det stora försäljningsvärdet för de biologiska läkemedel vars patent går ut gör dock att det vore förvånande om det inte uppstår en naturlig konkurrens. LIF menar att det är viktigt att låta konkurrensen utvecklas fritt så långt det är möjligt. Regelstyrda utbyten på patienter med fungerande behandling bör inte förekomma innan det är klarlagt om det är möjligt utan risk för patientsäkerheten.

Socialstyrelsen uppmärksammar också att besparingar efter patentutgångar minskar eftersom delar av prissänkningarna redan gjorts via TLV:s genomgångar. Besparingarna i samband med patentutgångar påverkas också av att användningen av läkemedel under patenttiden är lägre idag än under 1990-talet och början av 2000-talet då svensk hälso- och sjukvård var "early adopters" – tidiga användare. En uppdatering av den brittiska så kallade Richards-rapporten som presenterades vid årsskiftet 2014/2015 visar att Sverige fortsatt ligger på näst sista plats bland de 14 OECD-länder som jämförts vad gäller användning av ett antal nyare läkemedelsgrupper. Dessutom ses en ökad användning av läkemedel efter patentutgång, vilket gör att besparingen från priskonkurrensen motverkas av en volymberoende kostnadsökning. Om den nuvarande trenden fortsätter står vi inför en förändrad generikamarknad där besparingarna blir mindre därför att användningen inte etablerats fullt ut under patenttiden. Det påverkar i sin tur vilka förväntningar som kan ställas på kostnadsutvecklingen. Om nya läkemedel inte introduceras tidigt och används fullt ut kan inte heller besparingarna förväntas vara i samma storleksordning som vi vant oss vid. I stället kommer kostnadsutvecklingen allt mer att styras av den underliggande kostnadsökningstakten.

Socialstyrelsen skriver också i rapportens sammanfattning att kostnaderna för läkemedelsförmånen under 2014 ökade med 0,2 procent jämfört med året, innan vilket beskrivs som ett trendbrott efter en period med förhållandevis kraftiga kostnadsminskningar. Det beskrivs att utvecklingen i grunden drivs av en åldrande befolkning, en förhållandevis kraftig befolkningstillväxt och ökad förekomst av vissa sjukdomar där läkemedel är det viktigaste behandlingsalternativet. Socialstyrelsen menar därför att det är naturligt att de svenska kostnaderna ökar med någon eller några procent varje år.

I och med detta trendbrott menar LIF att det är dags att på allvar diskutera hur läkemedelsmarknaden i Sverige bör utvecklas. Minskande eller oförändrade läkemedelskostnader är en målsättning som är svårt att kombinera med ambitionen om en jämlik vård och en sjukvård i internationell klass som kan tävla med andra länder om de internationella läkemedelsföretagens investeringar.

LIF ser att målsättningen istället bör vara en förutsägbar kostnadsökningstakt som ger hälso- och sjukvården möjlighet att förbättra behandlingsresultat och föra in de innovationer som kommer samtidigt som läkemedelsföretagen ges goda planeringsförutsättningar. LIF menar att läkemedelskostnaderna måste tillåtas att öka i absoluta tal i samma takt som de övriga hälso- och sjukvårdskostnaderna. Endast på så sätt kan vi se till så att patienter i Sverige får tillgång till de nya läkemedel som nu introduceras – och som kommer att fortsätta att introduceras under de kommande åren.