LIF kommenterar debatten om läkemedel utanför förmånen

1 januari 2015

Denna kommentar är från april 2014.

Flera medier har haft artiklar eller radioinslag om läkemedel som står utanför läkemedelssubventionen. Den 9 april hade t ex Sveriges Radio inslag i både Ekot och P1-Morgon i frågan.

 

LIF anser att debatten blir svår att förstå även för intresserade, då den består av en blandning av dels felaktiga påståenden, dels okunskap eller oförståelse om vad som är den faktiska effekten av politiska beslut som fattats i Sveriges Riksdag. LIFs Karolina Antonov beskriver i en kommentar hur den nuvarande situationen har uppstått, och vad man bör tänka på vid eventuella åtgärder.

LIF kommenterar inslag i Sveriges Radio om läkemedel utanför förmånen

Den 9 april hade Sveriges Radio inslag i både Ekot och P1-Morgon om läkemedel som står utanför läkemedelssubventionen.

LIF anser att debatten blir svår att förstå även för intresserade, då den består av en blandning av dels felaktiga påståenden, dels okunskap eller oförståelse om politiska beslut som fattats i Sveriges Riksdag.

LIFs Karolina Antonov beskriver i denna kommentar hur den nuvarande situationen har uppstått, och vad man bör tänka på vid eventuella åtgärder:

Riksdagen beslutade 2002 om en ny lag som innebar att alla läkemedel inte ska ingå i läkemedelsförmånen. Läkemedel ska bara subventioneras om kostnaderna för användning av läkemedlet är rimliga från medicinska, humanitära och samhällsekonomiska synpunkter och att det inte finns andra läkemedel som är väsentligt mer ändamålsenliga. För att administrera den nya lagen inrättades en ny myndighet som idag heter TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket). Myndigheten beslutar om vilka läkemedel som ska komma in i förmånen och vilka läkemedel som inte längre ska få kvarstå i förmånen. Ansökan görs av läkemedelsföretaget, som därmed accepterar en prisreglering. Om företaget inte accepterar prisregleringen kan läkemedlet säljas utan subvention till det pris som företaget själv bestämt.

För patienterna innebär systemet med förmån, högkostnadsskydd och subvention att man själv betalar hela kostnaden för ett läkemedel utanför förmånen. Om läkemedlet ingår i förmånen betalar man också kostnaden själv upp till 1 100 kronor. Därefter får man en ökad grad av subvention till dess att man själv betalat totalt 2 200 kronor. Därefter är läkemedel inom förmånen helt subventionerade under de månader som återstår av 12-månadersperioden räknat från när det första inköpet gjordes (för majoriteten av patienterna mindre än 4 månader).

Får man ett utbytbart läkemedel förskrivet och vill ha ett annat läkemedel än det billigaste (det som kallas "periodens vara") betalar man hela eller delar av kostnaden själv utanför högkostnadsskyddet. Det innebär att många patienter betalar hela kostnaden för läkemedlet oavsett om det ligger i förmånen eller inte. I SR:s inslag uppges att patienter betalar 128 miljoner kronor för läkemedel utanför förmånen i januari i år. Det ska jämföras med att patienterna under samma månad ur egen ficka betalade 472 miljoner kronor för läkemedel inom förmånen.

Varför har en lagstiftning som infördes 2002 blivit ett problem 2014? Det kanske viktigaste svaret är apoteksomregleringen. 

Vi har gått från ett statligt apoteksföretag till flera kommersiella apoteksföretag, och Riksdagen har i samband med det beslutat att lämna prissättning av läkemedel utanför förmånen fri både för läkemedelsföretagen och för apoteksföretagen. Apoteken får förhandla inköpspris och själva bestämma försäljningspris till patient för läkemedel som inte subventioneras. Dessa läkemedel prissätts därmed på samma sätt som andra varor som säljs i Sverige och priserna varierar därför mellan apotek. Det är uppenbart att samhället brustit i sin information till allmänheten om denna förändring.

För läkemedelsföretagen har omregleringen handlat om ökad prispress i syfte att göra reformen kostnadsneutral för det offentliga. Prispressen yttrar sig i ett mycket aktivt arbete från prismyndigheten för att på olika sätt sänka priserna; när läkemedlen söker om förmån för första gången, vid omprövning av om läkemedlet ska få kvarstå i förmånen samt på olika sätt vid patentutgång. I de fall företagen inte kan möta kraven på prissänkningar utesluts läkemedlet ur förmånen. I de allra flesta fall finns det då kvar andra alternativ inom förmånen.

Det är nästan omöjligt för företagen att få höja priserna inom förmånen, även om de varit oförändrade under mycket lång tid. Det kan leda till att produkterna blir olönsamma för företagen, och det får till följd att de tar dem ur förmånen.

Beskrivningen ovan visar att det inte är en slump att vi är i den situation där vi befinner oss. Det är resultatet av en rad politiska beslut som berör ett komplicerat system där det är lätt att skapa nya problem om effekter av ändringar inte analyseras noggrant.

De problem som nu lyfts fram kan inte lösas med en "quick fix" och vissa problem är kanske inte riktiga problem: Den förskrivande läkaren kan idag lätt få information på Fass.se om ett läkemedel omfattas av förmån eller inte och informationen är även tillgänglig via vissa av journalsystemen, så när motsatsen hävdades i P1-morgon är det helt enkelt felaktigt. Priset på läkemedel är lätt tillgängligt via minst en apoteksaktörs hemsida. LIF undersöker också möjligheten att möjliggöra för apoteken att visa upp sina priser på fass.se.

Andra problem är högst verkliga och LIF anser att det finns all anledning att noggrant utreda högkostnadsskyddet och dess utformning. Dagens system leder till att högkostnadsskyddet i allt större utsträckning omfattar äldre läkemedel med låga priser som många kan betala själva, och i allt mindre utsträckning nya läkemedel med högre pris som de flesta av oss inte kan betala själva. Det är ett politiskt beslut vad de 20 miljarder kronor som staten avsätter årligen till läkemedelsförmånen ska användas till, och idag saknas den politiska styrningen.

I grunden anser LIF att dagens lagstiftning med en fri prissättning för läkemedel utanför förmånen – både för läkemedelsföretag och apotek – är logisk. Men om det visar sig att prisinformation är nödvändig när läkaren i samråd med patienten väljer läkemedel bör det utredas om det är tillräckligt att prisuppgifter från olika apotek finns lätt tillgängliga eller om priserna måste vara lika i hela landet. Eftersom det är ett mycket stort ingrepp att införa prisreglering på en fri marknad måste konsekvenserna av en sådan förändring analyseras mycket noggrant.

Apotekens möjlighet att byta ut läkemedel utanfr förmån måste utgå från patientens möjlighet att i praktiken välja själv, och inte styras indirekt av den information som apoteken tillhandahåller och det lager som finns på ett enskilt apotek. Apoteken är liksom läkemedelsföretagen kommersiella aktörer och kommer att sälja det läkemedel som är mest lönsamt. Frågan om utbyte av läkemedel utanför förmånen måste därför kopplas till frågan om prisreglering.

Förändringar ska inte genomföras för att det blir bättre för företag, förskrivare eller apotek utan för att det ska bli bättre för patienten. Därför måste en eventuell reglering av pris och utbyte utanför förmånen – om den verkligen ska införas – göras på ett sätt så att det får effekt hela vägen fram till patienten.

LIF kommenterar artikel i SvD 15 april om läkemedel utanför förmånen

SvD Näringsliv påstår i en artikel den 15 april att svenska patienter snuvas på billigare alternativ när allt fler företag exkluderar sina läkemedel från högkostnadsskyddet. Det är inte sant och en grov generalisering.

Den svenska läkemedelsindustrin vill av naturliga skäl att deras läkemedel ska kunna användas av så många patienter som möjligt. Allt annat vore väldigt konstigt.

I Sverige är det nästan en förutsättning för försäljning att ett läkemedel omfattas av högkostnadsskyddet. Att läkemedelsföretag skulle välja bort en tid av försäljning inom läkemedelsförmånen för att förhindra generisk konkurrens är därför helt ologiskt. Ett läkemedel som tas ur förmånen kan möjligen upprätthålla maximalt 15-20 procent av sin tidigare marknad, men oftast långt mindre. Resultatet av ett sådant agerande skulle, i det allra flesta fall, bara resultera i en mindre försäljning för företaget och att en mängd patienter lämnas utan möjlighet till behandling. Så cynisk är inte läkemedelsindustrin - tvärtom. Under den ekonomiska krisen har den europeiska hälso- och sjukvårdens skulder till läkemedelsindustrin uppgått till flera miljarder Euro. Trots det har företagen fortsatt att leverera sina produkter till länder med svåra ekonomiska problem även om det tagit över ett år innan de får betalt.

Verkligheten är istället den att när ett läkemedels patenttid löper ut uppstår generisk konkurrens och majoriteten av försäljningen förflyttas till generiska läkemedel. När det generiska priset efter en tid understiger 30 procent av ursprungspriset inträder en regel som tvingar originalföretagen sänka sina priser med 65 procent.

Det är ett system som läkemedelsindustrin i Sverige tog initiativ till för att finansiera apotekens höjda marginal efter apoteksomregleringen. Många originalföretag genomför dessa prissänkningar – förra året var de alla som berördes – men i vissa fall har företagen inte möjlighet att göra det, med hänsyn till den påverkan prissänkningen får i andra länder. Då väljer företagen – efter noggrant övervägande – att ta läkemedlet ur förmånen för att fortsatt kunna tillhandahålla läkemedlet i Sverige. Om originalläkemedlet tas ur förmånen har det – i de flesta fall – ingen påverkan på patientens tillgång till billigare läkemedel eftersom det vid den tiden har etablerats en generisk marknad med många leverantörer. Det enda som krävs för att patienten ska få tillgång till de billiga generiska läkemedlen är att läkaren vid förskrivningen väljer en produkt som omfattas av läkemedelsförmånen, vilket framgår av de elektroniska förskrivarsystemen och Fass.

Den svenska läkemedelsindustrin har under lång tid stött utvecklingen av det generiska utbytessystemet i syfte att skapa vad vi kallar "headroom for innovation" – ungefär "utrymme för innovation". När företaget haft sin lagstiftade tid för "return on investments" är det naturligt att det uppstår konkurrens som frigör resurser som kan återinvesteras i nya läkemedel till nytta för nya patientgrupper. På så sätt skapas en långsiktigt hållbar läkemedelsmarknad både för företag och svensk hälso- och sjukvård.

Karolina Antonov Analyschef

HoS kvalitet och finansiering
Prissättning & Subventionsfrågor
Statistik & RWD
Veterinärmedicin

Kontaktperson TLV, Vårdanalys, SBU