Kliniska prövningar

En klinisk prövning är en undersökning av ett läkemedels effekter och utförs ofta i samarbete mellan det företag som utvecklat den nya medicinen och läkare tillsammans med annan personal i sjukvården. Idag genomförs alldeles för få kliniska prövningar vilket bidrar till att få nya läkemedel når patienterna. För att det ska genomföras fler kliniska prövningar behöver lagstiftningen förtydliga hälso- och sjukvårdens ansvar för att delta i klinisk forskning och kliniska läkemedelsprövningar. Landstingen bör beställa klinisk forskning och utveckling i samarbete med företag på samma sätt som vårdproduktion beställs. Slutligen behöver vårdens deltagande i klinisk forskning och kliniska läkemedelsprövningar redovisas i Öppna jämförelser.

Kliniska prövningar - de utmaningar Sverige står inför

En lång rad utredningar under senare år har tyvärr visat att Sverige i flera avseenden tappat position inom såväl klinisk forskning som inom den mer akademiska biomedicinska forskningen. Den tappade positionen gäller inte minst kliniska läkemedelsprövningar, där både antalet startade prövningar och antalet inkluderade patienter minskat mycket kraftigt under de senaste 5 åren.

Startade kliniska läkemedelsprövningar, antal inkluderade patienter per prövningsfas, LIF:s medlemsföretag

Källa: LIF:s FoU-enkät

Det är det oroväckande att utrymmet för forskning och utveckling minskat inom hälso- och sjukvården och trängts undan i och med ett ökat fokus på vårdproduktion; vård beställs, betalas och följs upp mot uppsatta mål. Forskning diskuteras och debatteras men finns sällan med i landstingens beställningar och avtal.

Incitamenten för att forska har blivit svagare i och med att forskning har tappat i meritvärde inom hälso- och sjukvården. Det finns inte längre utrymme för att avsätta tid för forskning inom ramen för ordinarie tjänst och läkarutbildningen har ett minskat fokus på forskningsförberedelser. Det brister också i samarbete när det gäller utbildning, implementering och uppföljning mellan hälso- och sjukvårdens aktörer. Det finns flera lovvärda initiativ på såväl region- och landstingsnivå som på nationell nivå, men de är långt ifrån tillräckliga. Det behövs en snabb och tydlig förändring som tydliggör hälso- och sjukvårdens ansvar för forskning och innovation. Om vi ska klara de utmaningar som ligger framför oss behövs ett tydligare samarbete och partnerskap mellan hälso- och sjukvården, politiken och den forskande industrin.

Våra förslag för att bättre integrera patientnära forskning i sjukvården

Sjukvårdshuvudmännens forskningsuppdrag behöver tydliggöras och ges högre prioritet

Det är av största vikt att hälso- och sjukvårdens ansvariga på landstingsnivå engageras i arbetet med att lyfta den kliniska forskningen. Forskning kommer bara till stånd om det finns ett tydligt uppdrag som är kopplat såväl till uppföljning som till ersättning. Landstingen har enligt Hälso- och sjukvårdslagen ett uppdrag att medverka till finansiering, planering och genomförande av kliniskt forskningsarbete, men i genomförandet av detta på landstingsnivå ser vi fortfarande brister. LIF föreslår därför att avtalen med vårdgivare ska inkludera beställning av vård, forskning och fortbildning, samt ersättning och uppföljning av detta.

Svensk hälso- och sjukvård behöver i högre grad än idag ta till sig ny diagnostik och nya behandlingsmetoder om vi ska kunna ha en sjukvård i framkant och därmed bli en intressantare miljö för forskning kring och utveckling av nya behandlingar. Det skulle också gynna patienterna i Sverige och bidra till en intressantare arbetsmiljö för sjukvårdsprofessionerna.

Stärk incitamenten för vården att delta i klinisk forskning 

Det måste vara organisatoriskt och ekonomiskt möjligt att delta i forskningsverksamhet och sådan måste också ge någon typ av fördel som t.ex. akademisk meritering, tillgång till professionella nätverk, återföring av ny kunskap till verksamheten på kliniken eller dylikt. Starkare incitament kommer också att vara avgörande för att säkra tillväxten av nya ledande kliniska forskare. En annan aspekt av frågan om incitament rör primärvården: vad motiverar idag en vårdcentral att vilja och kunna referera patienter till studier på sjukhusklinikerna? 

Stärk infrastrukturen som möjliggör klinisk forskning

En sammanhängande informationsstruktur i hälso- och sjukvården, som t.ex. journaler, databaser/biobanker och register, är essentiell. De olika aktörerna bör samverka i att utforma IT-systemen så att de blir användbara för vård, forskare, företag och myndigheter.

Sverige bedömts ha särskilt goda förutsättningar för icke-interventionsstudier utifrån användning av elektroniska journaler, personnummer samt de satsningar som görs på kvalitetsregister. Uppföljningsstudier har bedömts ha potential att bli en motor för hela den kliniska forskningen, och möjligheten att genomföra sådana studier är en viktig del i det ordnade införande som Nationella läkemedelsstrategin identifierat som ett av de mest prioriterade områdena. En förutsättning för denna utveckling är att de läkemedel som introduceras verkligen används i hälso- och sjukvården eftersom det inte går att följa upp behandlingar som inte används. Det är känt att många andra länder gör liknande bedömningar och satsningar som Sverige och det är därför viktigt att säkra Sveriges konkurrenskraft i detta avseende.